Idas Blogg

Tänk dig en cykelväg. Tänk dig en gångbana jämte cykelvägen. Tänk dig att tre väldigt långsamma cyklister cyklar i bredd och tar upp hela bredden av cykelbanan. Tänk dig också att gångbanan är hyffsat vältraffikerad och det inte finns möjligthet att cykla ut på den för att komma förbi de förbannade cyklisterna som inte verkar fatta att så där kan man ju inte cykla! Vad gör du? Jo, du plingar så klart med din lilla cykelklocka. Cyklisterna fattar trögt och lämnar inte mycket plats över till dig att cykla förbi på. De cyklar ju för i helvete fortfarande i bredd! Du blir lite irriterad och bestämmer dig för att cykla förbi i alla fall, de verkar ju inte fatta bättre än att de kommer ligga kvar så där sida vid sida och söndagscykla. I höjd med cyklisterna hoppar oväntat en yngling ut från gångbanan rakt in i cykelbanan och på så sätt rakt in i dig. Resten är ett halvt tumult. Millisekunden senare  får du nämligen styret i bröstet och glider längs den höstgeggiga asfalten. Du märker att andingsmekanismen inte fungerar som den ska och dina försök till inandning ger ifrån sig ljud som skulle höra hemma hos ett kruppbarn. Folksamling. Du själv i centrum, utan att förmåga att prata. Kruppljud, kruppljud, kruppljud. Du hör frågorna runt omkring dig, "Hur gick det? Är det bra?", men du kan inte svara. Kruppljud, kruppljud, kruppljud. Tillslut återfår du i alla fall ditt normala andningstillstånd och säger att det faktiskt inte är så illa däran i alla fall. Lite skrubbsår och lindring smärta i bröstet ska inte få dig att verka svag. Den yrsel du känna komma smygande har lagt sig också och nu vill du bara hem! Du får hjälp upp på benen av en vänlig kvinna och försäkrar henne om att det är okej med dig. Nu upptäcker du yngligen och hans vänner. Vad kan han vara? Femton kanske, max sexton. Han tittar på sig med den mest olyckliga min du kan tänka dig. Du smälter. Stackars pojke. Han ber om ursäkt och ser ännu olyckligare ut. Du kan inte vara arg på honom. Du försäkrar honom om att du är okej och att det är lugnt. Det är ingen fara! Du ler lite och hoppas att killen ska må bättre sedan tar du din cykel och går. Det är då du upptäcker cyklisterna. Det har redan gått därifrån, inte verkar det som om de brydde sig att du låg där på marken nyss och kippade efter luft! Du märker att en av ungdomarnas cykel i sällskapet (såklart det var ungdomar, vad trodde ni?) verkar ha gått sönder. Du kommer inte ihåg det, men du måste ha rammat henne i fallet. Haha! Du blir lite skadeglad och går vidare.