Idas Blogg

Idag satt jag i min kassa på jobbet och allt var som vanligt. HejblipblipblipVardetbrasåosv. Så kom en ung tjej och handlade av mig med sin tillsynes mamma och morföräldrar. Tjejen var blind, men det var inte det som fick mig att reagera mest. Tjejen gick nämligen i min klass på lågstadiet. Då var hon ju som vilken liten annan tjej som helst. Nu synskadad. Det fick mig att reflektera över att man inte ska ta någonting för givet. Om tio år kanske jag är blind liksom. Det känns konstigt. Det är faktiskt så himla mycket man tar för givet...